elincarlsson

Kategori: Åsikter

Att känna sig trygg

Att känna sig trygg, det är otroligt viktigt. Men hur ska vi kunna göra det när samhället ser ut så som det gör? Folk mördas, unga tjejer våldtas och misshandel sker i princip varje dag. Det går inte en enda dag utan att det finns någon artikel som berättar sanningen om vad som verkligen händer i samhället. Personligen tycker jag att det är skrämmande att se. Jag kan inte förstå hur sådana saker kan hända och jag förstår mig verkligen inte på de som begår sådana brott. Otryggheten behöver inte bara vara att någon kommer till skada. Ett inbrott i ens bostad känns lika otryggt.

Jag själv kan uppleva känslan av otrygghet i samhället. Vi har själva haft inbrott i vårt stall och det var sjukt obehagligt. Att veta att någon annan hade varit inne i VÅR sadelkammare och tagit VÅRA saker. Men utöver det så känner man sig osäker om man är ute och går och det är mörkt. Där jag bor känner jag mig trygg. Men i stan tycker jag inte alls om det. Undviker att vara ute ensam så gott det går. Går i princip aldrig ute själv och om man någon gång gör det så är man på helspänn hela tiden. Varje gång jag känner den rädslan så funderar jag över hur samhället egentligen är. Varför ska unga tjejer inte våga gå ute själva när det börjar skymma? Varför ska tryggheten inte vara tillräcklig?

Det spelar ingen roll om vi vill att samhället ska bli en trygg och säker plats för alla. Det kräver att vi gör något åt det. På något sätt måste vi få de personerna som begår brott att sluta. Kanske högre straff? Dödsstraff för de som våldtar eller mördar en annan person? Många säger att det inte hjälper att höja straffen, men vem vet. 

Men det finns vissa företag som försöker höja säkerheten i landet. Bland annat CPG Security. Att ha sådana företag med säkerhet som första prioritering och med nytänkande känns tryggt. Kanske kan hela samhället försöka öka säkerheten så att vi alla kan leva i trygghet. Det vore kanon.

En helt vanlig tjej som är rädd att gå ute själv på stan när det är mörkt. Hallå Sverige? Varför är sanningen sådan? Tror inte att jag är ensam om att känna en obehaglig känsla när det gäller att vara ung tjej i detta samhälle. 

 

Varför sådan märkeshets?

Jag kände av detta för några år sedan, men sedan tyckte jag att det svalnade av. Eller så var det för att jag hade börjat vänja mig. Nu tycker jag att märkeshetsen börjar öka igen och jag förstår inte anledningen till det. 

Man är inte bättre och man är inte coolare bara för att man bär plagg som Ralph Lauren och Odd Molly. Man är inte heller sämre om man gör det. Jag bryr mig egentligen inte om vad andra bär för märken. Det som stör mig är hur vissa framställer sina plagg. Du vet känslan när du besöker en blogg och man känner att det bara blir för mycket. Jag förstår inte hur vissa kan köpa så dyra kläder till sina barn. En tröja för 1200 kronor är inget jag ens skulle tänka tanken att fråga mamma om jag kan få. Det känns som att slänga pengarna i sjön. Jag köper hellre billigare märken och fler plagg. Alla mina kläder inhandlas på Nelly, HM, BikBok och Kappahl. Kan jag få 5 plagg på HM mot 1 tröja från Odd Molly, då är det ett självklart val för mig vad jag väljer. 

Vad jag menar med det här är att alla prioriterar vi olika. Jag kan ibland tycka att det är idiotiskt att lägga så mycket pengar på ett visst märke som vissa gör, medan vissa kanske tycker det är idiotiskt att lägga så mycket pengar på ridsporten som vi gör. Det är ju ett val hur man väljer att spendera sina pengar. 

Förr var jag sugen på stövlar från Johnny Bulls och tröjor från Odd Molly. Men jag har verkligen växt ifrån sådant nu. Jag har blivit mer medveten om pengars värde kan man säga. På eget initiativ öppnade jag upp ett sparkonto för några månader sedan. Där lägger jag över pengar varje månad och det har gjort att jag har större koll på mitt sparande. När man är i den unga åldern är pengar faktiskt väldigt viktigt. När man ska köpa hus krävs en kontantinsats på ca 15% av husets värde. Vill du köpa ett hus för 1 miljon kronor är det 150 000 kronor man ska betala som kontantinsats. Vad ska de pengarna komma ifrån om man har lagt alla pengar på märkesplagg? 

Som ni ser drar jag lite väl överdrivna paralleller. Men det är så här jag har börjat tänka på sistone. Dennis flyttade ju hemifrån i höstas så jag vet hur mycket pengar det går åt. Sedan dess har jag blivit ännu mer förstående om hur mycket pengar det faktiskt går åt. Jag är inte tvingad alls att spara en enda krona, men det gör jag för att jag är så motiverad till det. Jag har 100% koll på min ekonomi och är noga vad pengarna går till. Nej, bara för att man gör det är man inte snål. Jag anser mig smart och investerar i min framtid.

Kanske ett väldigt snurrigt inlägg för vissa, kanske känner ni igen er, I don't know :)

Man kan vara modeintresserad och samtidigt inte vilja slänga ut så mycket pengar. Här ser ni en outfit som inte är så påkostad. Örhängen och halsband från Snö of Sweden, en klänning från Nelly, stövlar från Skopunkten, strumpbyxor från Cooop (ja, det är sant haha) och sedan ett armband som jag vann på en tävling. Det behöver inte vara mer avancerat än så och jag kände mig faktiskt ganska snygg den kvällen. Får man säga så? ;)

Gruppindelningen på ponny försvinner!

Ingen av er ponnyryttare har väl missat att gruppindelningen på ponny försvinner i årskiftet 2015/2016? Vad tycker ni alla om det?

Av mina egna erfarenheter så tycker jag att det är ett vettigt beslut av styrelsen. Den här regeln kom i början av detta året och det blev ju bara kaos. Jag ska förklara för er som inte är så insatta i ridsporten. I början av året går styrelsen ut med att åldersgränsen på ponny skulle höjas från 18 år till 20 år och sedan skulle varje ponnykategori delas in i 2 grupper. I grupp 1 var det ryttare upp till 16 år och i grupp 2 skulle det vara ryttare mellan 17 och 20 år. 

När jag tävlade Pride i början utav året hamnade jag i grupp 2 eftersom jag fyllde 17 under året. Första tävlingen på året var kaotisk då klubben inte hade koll på de nya reglerna utan ändrade startordningen på tävlingsdagen och följde inte deras proposition. De valde att köra grupp 2 före grupp 1, trots att propositionen sa tvärt om. Det resulterade i att alla i grupp 1 hade släppts in på framhoppning och var klara för att tävla, men då skulle grupp 2 in på tävlingsbanan innan vi ens hade fått gå in på framhoppningen. Jag kan säga att det sprang arga människor överallt och alla överklagade på klubben. Jag tycker att det var en superfin anläggning, men de fattade helt enkelt fel beslut. 

Så mitt första intryck av den här regeln var att det bara skulle bli så mycket onödigt jobb för alla. Sedan rullade tävlingarna på och jag märkte hur få starter det var i grupp 2. Alla som är runt 18 brukar vanligtvis gå upp på häst eftersom att reglerna sa så förr. På de lokala tävlingarna blev det svårt att få ihop starter och det slutade ofta med att det var 4 starter och 1 placerad. Att tävla är alltid kul. Men det blev faktiskt väldigt mycket sämre med den nya regeln. Ännu värre blev det för C-ponnyerna som ibland kunde ha 1 start i grupp 2. Därför kände jag att det var så skönt att gå över till storhäst och slippa alla kategorier, indelningar osv. Nu låter det som att det var därför jag sålde Pride, haha nej självklart inte. Jag kände att det var dags för mig att gå över till storhäst och det var verkligen rätt beslut för min utveckling inom ridningen. 

Men åter till ämnet. En sak jag inte förstår med regeln är att varför ska vi låta 20 åringar rida ponny? Varför kunde vi inte behållt vårat förra system där man fick gå över till storhäst när man blev 18? Det kändes som ett bra system som vi kunde ha hållt fast i. Sverige ligger redan efter i ridsportens utvecklingskurva då de flesta andra har 16 årsgräns på ponny. 

Nu när de ändrade regeln så tog de bort gruppindelningen, men inte åldersgränsen. Det gjorde reaktionerna från folket väldigt olika. De som är vuxna ponnyryttare jublar över att de äntligen kan få tävla mot alla på C, D ponny. De föräldrar som har 11 åriga barn är inte lika glada. Dehär stackars barnen ska nu få tävla mot 20 åringar. Känns det rätt? Jag tycker faktiskt inte det. Det går inte att jämföra med storhäst där alla åldrar tävlar mot alla. När du som ungdom går upp på storhäst tidigare än 18, då har du gjort ett val som leder till att du kan få tävla mot Anna, 40 år och har tävlat hoppning i hela sitt liv. Men det är man mogen för när man har gjort valet att rida storhäst. När du rider ponny har du inte längre något val. Sedan får man tänka lite hur långt man har kommit i sin utveckling som person, inte bara som ryttare. Jämför man en 18 åring med en 65 åring så har de ganska jämna odds, de är alla mogna att både vinna och förlora. Att jämföra en 10 åring med en 20 åring är bara löjligt. En 10 åring är inte mogen för att behöva tävla mot vuxna OM den inte väljer att göra det. Om jag red ponny tills jag var 20 år så hade jag inte tyckt att det var kul att tävla mot barn. Det skulle för mig bara kännas fel. 

DÄREMOT tycker jag att det kunde vara som innan. Att vuxna med ponnysar fick hoppa Avd. B klasser (de bedöms som clear round och det är här alla unghästar hoppar). 

Vad är er åsikt om de nya reglerna? :)

Några bilder från min ponnytid, snacka om att det känns som en evighet sedan!

Alkohol i samband med EM

Ni alla som är hästintresserade och som har facebook har säkert sett inlägget som Klara Hammarström har skrivit. En tjej som skulle ha tävlat NM i danmark med sina 3 ponnyer. Hon tävlar i fälttävlan och representerade Sverige under EM i malmö i år. 3 dagar innan EM startar så förekom det alkohol hos några av hennes lagkamrater på deras rum. De var bland annat holländare och irländare med. Klara är med på rummet, men dricker inget. Hon uppdaterar sin Mystory på snapchat som hon brukar och lägger ut en film från rummet där man ser hur de andra dricker. På snapchat är hon vän med sin lagkamrat Moa. Hon och en annan väljer att filma hennes mystory, skapar en fejkmail och skickar videon till ridsportförbundet (anonymt). De skickade filmen när EM var slut, så inte deras medaljchans skulle förstöras. Klara och några till  blev kallade till möte med ridsportsförbundets sportchef, föräldrar osv osv. Kravet var att de skulle ha detta mötet, de pratade om framtiden och om hur de skulle göra på NM. Bland annat att de skulle ha nolltolerans på alkohol både för ryttare och coacher. Några dagar senare får de ett mail att det inte är lämpligt att de representerar Sverige på Nordiska Mästerskapen på grund av deras olämpliga beteende under EM. De blir även avstängda för att representera Sverige  i ett halvår, alltså 6 månader. Nu vill de inte ens svara när Klara ringer och de har försökt få kontakt i flera veckor. 

Jag tycker att det är fruktansvärt fel när alkohol blandas med ridsport, eller vilken sport som helst. Dock ser man storryttarna på ryttarfester som dricker alkohol. Inte händer det dem något? Det borde bli samma konsekvenser oavsett ålder isåfall. OM nu Klara hade druckit alkohol så tycker jag att ridsportförbundet skulle ha en större rätt till att räkna bort henne från NM. Men nu när hon inte ens har druckit utan bara varit i samma rum, ja då börjar jag undra hur ridsportförbundet egentligen tänker. Är det Klaras fel att de andra dricker i ett hotellrum hon befann sig i? Jag förstår inte hur de kan välja att stänga av henne i de internationella tävlingarna i ett halvår för att HON BEFANN SIG I SAMMA RUM med andra som drack alkohol. Som jag sa innan så hör inte alkohol och ridsport ihop. Men detta har verkligen gått över gränsen. Jag lider med Klara som var en skicklig ryttare och som har fått ett straff som hon inte förtjänar. 

Dessa vuxna som dömer ungdomar alldeles för snabbt, de gillar jag inte. Sedan kan jag inte förstå hur ridsportsförbundets sportchef kan prata med dem om hur de ska göra på NM och någon dag senare skicka ett mail där de säger att de är avstängda. Vågar de inte säga det rakt ut till henne? Rädda för konsekvenserna? 

Nu skriver Klara att hon inte vill hålla på med sporten längre. Inte så konstigt då hon måste känna sig extremt utanför och ledsen över det som har hänt. Allt det som hon har kämpat för rasar ihop på grund av att hon befann sig i samma rum som det dracks alkohol. De som drack alkoholen var även över 18 år. Så jag känner såhär: VARFÖR ska det drabba Klara??

Jag är LÅNGT ifrån Klaras nivå och allt det hon har presterat. Hon har medaljer från EM, NM, SM, ja allt ni kan tänka er. Jag tycker bara det är synd när fel människor döms. Hoppas att hon kämpar sig igenom den här skiten och att hon kommer igen och visar vad hon går för. Slutar hon med sporten så har Sveriges fälttävlan förlorat en riktigt bra ryttare, kanske en blivande stjärna? De kanske borde tänka sig för innan de stänger av folk hit och dit. Snart finns det inga som vill rida på den nivån. 

Att vilja bli bäst utan att överanstränga

Detta är en tanke som jag länge har funderat på. Majoriteten av alla ryttare som tränar/tävlar hoppning har ofta en drömbild av att komma någonstans och bli riktigt bra inom ridsporten. Man vill tävla och träna så mycket som möjligt för att bli bra. Detta konceptet funkar om ens familj har en väldigt bra ekonomi som har råd att ro runt en livsstil med 2-3 tävlingshästar och alla andra kostnader som hör till en satsning inom ridsport. Vill du komma upp i den nivån med 3 hästar krävs det en lastbil, mycket utrustning, anmälningsavgifter och kostnad för träning. Även foder, skoning, vaccination och uppstallning kostar för varje häst. Men det är vad som behövs för att kunna göra en full satsning inom hoppning, i princip. Det finns få som klarar det med kanske 1 häst, men då gäller det att prioritera hästens hälsa före tävlingsresultat. Det går inte att tävla hoppning varje helg och hoppträna en dag på vardagen utöver det med en häst. Dock är det många som gör på det sättet har jag beskådat. Man har drömmen om att bli framgångsrik i hoppning, men inte den rätta ekonomin. 

Det blir lättare att lyckas om man har mycket pengar, det är inget att hålla tyst om. Med mycket pengar kan man köpa hästar med kvalité och ha flera hästar igång samtidigt. När man då gör en helhjärtad satsning i hoppning så har man fler hästar att välja mellan. Men har tiden att lägga en häst på en kortare viloperiod medan man själv är ute och tävlar den andra hästen. Det gör att man själv alltid är aktiv inom tävlandet, men att hästarna har varsin tävlingsplanering för att kunna prestera så bra som möjligt och för att hålla så bra som möjligt. Hästarnas hälsa bör alltid gå före tävlandet.

Men sedan finns det SKRÄCKEXEMPEL från hobbyryttare som vill satsa utan den rätta ekonomin. Man kan självklart göra det. Jag har också drömmen om att bli riktigt bra och jag har 1 häst att träna och tävla. Men när man inte har fler hästar så måste man prioritera tävling/träning. Det går inte att tävla hoppning varje helg (oftast högre klasser för var gång) och under tiden träna stenhårt i hoppning. Det ger ingen framgång. Oftast ger det bara skadade hästar som tillslut vägrar ut sig i varje tävling för att de inte vill/för att de har ont. Tyvärr ser man ofta dessa scenarion hos unga ryttare. Det är ofta vi unga som har dessa drömmar och att man vill för mycket. 

Så jag ber er, ta hand om era hästar och se till deras bästa! Det är för många hästar som far illa och missbedöms för att ryttarna har pressat de för hårt...

Jag har just nu 2 hästar i vårt stall på gården. En storhäst som heter Zilverster och en D-ponny som heter Nalle. Zilverster är 11 år och är min tävlingshäst. Nalle är pensionär och går endast som sällskap. Nalle motioneras bara med lite promenader medans Zilverster är den som tränas och tävlas. Med 1 häst får man planera sin tävlingssäsong utifrån hästen. Man kan inte tävla varje helg. Jag tävlar max 2 helger i rad. Sedan måste de få vila lite från tävlingssammanhang. Just för att jag vill undvika överansträngning och att han tröttnar på arbetet. Men kanske är det annorlunda för mig då jag ser Zilverster som min bästa vän och inte som en tävlingsmaskin. Hans mående går före tävling, så är det bara.

Jag har inte heller målsättningen att bli BÄST, utan jag vill bara bli GRYM. Att bli bäst och hoppa 160cm klasser är inget jag drömmer om för tillfället. Jag vill hålla det på en nivå så att det blir roligt att tävla och inte alldeles för mycket press. Om man sedan skulle få möjligheten till att hoppa högre klasser på fina hästar, då hade jag inte tackat nej. Men jag har inte den möjligheten just nu och jag är inte DÄR än. Jag håller på att rida in mig på storhäst och just nu vill jag bara ha roligt, precis som vi har nu. Vi hoppar inga höga klasser, men jag tycker vi är rätt bra ändå!

Detta inlägg blev lite flummitgt och snurrigt, men vad jag ville säga med det här inlägget är att ta vara på era hästar och för guds skull rid inte sönder hästarna. Har sett nog av det nu!!! Alla dessa hästar som får stryk för att de inte hoppar medans de i själva verket är totalt slutkörda både psykiskt och fysiskt. Mer vettig hästhållning, tack!!

Min bästa vän och tävlingskompis. Aldrig att jag skulle åka på en träning/tävling om du inte mådde bra. Bästa, bästa häst!

Spinner vidare på importhästar...

Visste ni att mitt förra åsiktsinlägg om importhästar är mitt mest lästa inlägg på denna blogg? Verkar vara ett intressant ämne då många av oss äger importhästar. Nu när jag sitter i en lite mer aktuell situation för att köpa storhäst så ska jag säga er att jag skulle kunna tänka mig en BRA och FRISK import. Kanske tycker ni att det blir en dubbelmoral, men jag ska förklara hur jag tänker. 

Det jag menade med förra inlägget var att vi borde vara mer försiktiga med vad det är för importhästar vi köper. Jag skulle själv kunna tänka mig en import som jag då köper av ett seriöst försäljningsstall som jag litar väldigt mycket på. Jag tror det beror mycket på vad det är för hästhandlare man har kontakt med. När jag köpte Pride kom jag i kontakt med A P Horse AB. Företaget drivs av Annika Kinde och Pierre Ljungh. De är väldigt seriösa och de tar hem väldigt mycket fina hästar till Sverige. Hästar med kvalité och sedan är de mycket måna om hur häst och ryttare kommunicerar vid provridning. De har det rätta ögat för att bedöma. Båda är väldigt duktiga tränare också. Köper man en import av ett försäljningsstall man litar på och man vet hur hela grejen fungerar, då anser jag inte att det är något skumt eller riskfullt. Jag skulle kunna köpa en import av Pierre och Annika igen, där köpte jag Pride. Det känns tryggt att handla häst där och det är inga problem att ringa dem och få hjälp efteråt om det nu behövs. Både Annika och Pierre är sjukt härliga hästmänniskor. Vi behöver fler som dem i den här sporten!

Dock så kan man råka illa ut om man handlar genom oseriösa hästhandlare som slumpar över hästar. Här kommer ofta de hästarna som inte håller och som inte mår bra. Men det gäller bara att vara på sin vakt och gå på magkänslan när man letar häst och eventuellt ska köpa en import. 

Jag älskar importer lika mycket som svenska hästar. Jag menar, jag äger ju en av varje. Dock gillar jag inte att tänka på hur mycket hästarna får gå igenom innan de kommer till Sverige. Det är ju ingen dålig resa som jag skrev om i förra inlägget. 

Men mitt tips till er som ska köpa importer, var noga med försäljningsstallet/hästhandlaren!! Det är A och O för att få en bra import tror jag. Kan verkligen rekommendera AP Horse AB. Ni hittar dom HÄR!

Så detta var bara att förklara att jag mer än gärna skulle kunna tänka mig att köpa en import. Dock endast från AP Häst!!

 

Importhästar - Ja eller nej?

Detta kanske låter som att det är ett väldigt påhoppande inlägg mot de som rider importhästar, men nej det är det inte. Min ena ponny är en importhäst, så jag äger en själv. 

För er som inte är hästintresserade så är en importhäst en häst som har importerats från utlandet till Sverige för försäljning.

Importhäst - Ja eller nej?

Den senaste veckan har jag tänkt mycket på dessa importhästar. Borde det vara något att bara ta för givet eller bör man vara lite på sin vakt när man köper en import? Innan har jag inte tänkt på det, men har pratat med fler denna veckan som har problem med sina importhästar. De är utslitna i kroppen, har spatt, extremt mycket kolik och vissa har fått tarmvred. De senaste tiden så är det till 99% importhästar som har drabbats av sjukdomar och skadats i min omgivning. Har det ett samband? En grej är att importhästar ofta slumpas över. Tex. "Köp dessa 10 och få dehär 5 på köpet". Det säger ju sig självt att majoriteten av hästarna inte kommer att hålla eller må bra här i Sverige. En häst som utsätts för den resan bör även vara i bra fysisk form då det tar extremt mycket på dem att resa från tex Irland till Sverige. När man köper en häst från utlandet vet du inte någon skadehistorik, tidigare problem, tävlingsresultat osv. Men importer är ju överlag billigare än svenskfödda hästar när jag kollar runt på Hästnet och andra försäljningssidor. 

Min hovslagare sa det tidigare idag att jag verkligen har lyckats få ett guldkorn av dessa importhästar. Med det menade han hennes fina kropp och hennes hopptalang. Hennes psyke vid hantering är också väldigt bra, fast hon är ju ett sto också. Men sedan vet jag ju inte hur hon är i kroppen heller. Vi ska faktiskt ta och kolla upp henne på Mantorp imorgon, bara en check så att allt är okej. Hon har ju stannat väldigt mycket sista tiden och jag vill vara säker på att jag inte sitter och tränar en häst som har ont någonstans. 

När jag köpte Pride så visste inte jag och min familj så mycket hur det funkade med hästhandel, tävling och så vidare. Jag hade bara ridit på min fjordingskorsning och nu var det dags att ta steget till tävlingsponny. Min dåvarande tränare tipsade om hästen (Pride) och jag provred henne två gånger innan jag köpte henne. Men hon såg verkligen inte rolig ut när jag fick henne. Hon var så undernärd så alla revben syntes och hennes höftben stack ut som på en sjuk ko. Det tog tid att få henne så som hon är idag. Men vi lyckades få henne att se välmående ut igen och det är jag glad över. Fick reda på att hennes resa från Irland gick såhär: Först färja från Irland till Frankrike, sedan lastbil från Frankrike, genom Tyskland och upp till Sverige. Den resan är ganska sjuk att endast göra på några dagar. 

Jag har även lite kontakt med Prides förra ägare på Irland. Så jag har ju sett bilder och tävlingsresultat så jag vet ju att hon har haft det ganska bra på Irland. Jag tror inte att hon var någon försäljningshäst direkt, ingen sådan ponny man skickar med i priset. 

Skulle jag köpa en häst idag så skulle jag faktiskt vilja ha en svenskfödd häst. Jag tycker inget illa om importhästar (har ju en själv), men jag anser att en svenskfödd häst har man större chans att få den att hålla länge. Man vet mer vad man får om man köper svenskfödda hästar. Att köpa en import kan kännas som att köpa grisen i säcken. Jag skulle föredra att lägga lite mer pengar för att få en häst vars bakgrund/tävlingsresultat jag vet om. Det är ju faktiskt så att köper man en import (direkt från hästhandlaren) så tar man mycket större risker. Att köpa en häst som har varit i Sverige i tex 5 år, det ser jag inga problem med. Då har man ju ändå chans att se hur den har varit och hållt i Sverige. 

Jag har alltså blivit mer på min vakt mot importhästar om jag själv ska köpa en. Vi hade tur, vi hade lika gärna kunnat få en import som inte höll alls. 

Världens bästa Irländare. 

Drömmen om ett eget stall…?

Har ni någonsin drömt om att flytta ut på landet och ha ett eget stall med dina egna hästar? Det har jag själv drömt om så länge jag kan minnas. År 2011 flyttade vi från Tranås till utanför Sunhultsbrunn, på landet. År 2012 gick min dröm i uppfyllelse. Den sommaren började vi bygga på vårat egna stall och jag fick även min tävlingsponny Carras Pride. Att få vara med hela vägen från att det bara är en betongplatta tills det faktiskt är ett riktigt stall, det är riktigt kul. Då man själv får bestämma hur det ska se ut och hur själva designen ska bli. 

Vi fick tänka rätt mycket på hur vi ville ha det innuti för att det skulle bli ett bra stall att jobba i. Det är väldigt viktigt att det är praktiskt, att man har bra förvaring och inte allt för stora ytor. Vårt stall är ganska stort och luftigt. Från början hade vi 4 boxar, men just nu är det bara 3 då vi byggde om det så att pappa skulle ha ett litet slags garage. Vi funderar dock på att minska så vi bara har 2 och då ett större garage, men vi får se hur det blir med det. 

Men jag vet många som inte väljer att bygga eget för de tror att det ska bli så himla mycket mer jobb. Vi fick höra det när vi skaffade stall att vi skulle få så mycket mera jobb. Men jag trivs mycket bättre att ha mitt egna lilla stall. Här kommer mina för och nackdelar:

+ Man får bestämma allt själv

- Det har en tendens att bli lite ensamt, tex. när man rider ut

+ Du får mycket mer tid ihop med dina hästar och det gör att man får en annan kontakt med varandra

- Oftast har man inte samma träningsmöjligheter som på inackorderingsstall

+ Man slipper att betala stallhyran för dina hästar, självklart är det mycket utgifter på ett eget stall också, men det blir ingen hyra för boxen, du betalar egentligen bara för foder, spån och utrustning. Du väljer själv dina utkomster. Har man en box över kan man hyra ut den och då få både sällskap och inkomst.

- Du har alla uppgifter själv. Min familj delar mycket på stallarbetet, så det blir aldrig tungt. Mamma och pappa ställer upp och fixar med hästarna när jag är hos Dennis och jag fixar allt om de är borta någongång. Men vi hjälps åt väldigt mycket. För mig är detta både en fördel och en nackdel. Det är skönt att ha all kontroll över sina hästar, men det kan vara lite jobbigt om hela familjen ska bort någon gång.

+ Det är så underbart med eget stall och det finns inget som slår det!

Tankar inför nästa tävlingssäsong

Tankarna snurrar om hur det blir nästa tävlingssäsong. Alla dessa nya regler i TR som kommer 2015. Hur kommer det att bli? Från och med nästa år kommer man få tävla ponny tills man blir 20 år. Idag får man rida det året man blivit myndig, alltså fyllt 18 år. Då räknades man som vuxen och går då upp på storhäst (om man inte gjort det tidigare). Men nästa år förlängs ponnytiden med 2 år. Och eftersom det skulle bli en för stor konkurrens mellan ryttarna om var 10 år och och de som var 20 år så ska kat. D/C ryttarna delas upp i 2 grupper. En för ryttare upp till 16 år och en grupp för ryttare mellan 17 och 20 år. Hur många är det som kommer tävla i den äldre gruppen? Jag tror inte det kommer bli alls många, tror till och med att klubbarna kommer ha svårt att få ihop tillräckligt mycket starter. Eftersom jag fyller 17 år nästa år så tillhör jag den äldre gruppen. Vi får väl se om jag tävlar ponny året ut eller om man går upp på storhäst. Jag känner att jag egentligen vill upp på en storhäst ganska snart, men samtidigt känner jag att jag inte är färdig med Pride än. Men det ska bli spännande att se hur det blir nästa säsong. Jag hoppas på en bra säsong med turen på min sida. Hoppning handlar trots allt en bit om tur.. Det är inte stora marginaler på om bommen åker ner från hinderstöden eller inte. Jag hoppas också att jag har bra material att rida hela året. Pride hoppas jag att jag kan utvecklas med och starta den där LB (1m) som jag skulle ha velat göra i år men som inte blev av. Jag vill även träna dressyr och så småningom testa och se om dressyr är något för mig. Hade även velat ha en storhäst i stallet och en paddock här hemma. Men det är bara drömmar för tillfället, men en dag ska det bli verklighet. Men jag fattar inte varför Sveriges ridsport ska ändra på åldersgränsen på ponny när vi hade ett system som funkade? De andra stora nationerna i ridsporten, ja deras åldersgräns ligger på 16 år? Nej, jag tyckte inte det här beslutet blev bra.   Ett lyckat meeting i Vetlanda. <3 IMG_0223.JPG

Hur skyddar ni era hästar?

Sol och värme, visst är det skönt.. Men för våra hästar innebär det massvis med flugor, blinningar och bromsar. Jag har sett massa olika sett att ta tag i problemet. Vissa gör ingenting, vilket jag tycker är synd. Men man gör ju som man vill med sina egna hästar! Vi försöker skydda våra hästar så mycket som möjligt. Speciellt Pride då hon har så tunn päls och är så pass känslig. Men alla hästarna har flughuvor på sig på dagarna. Dock är de bara på när de behövs. Så vid regn och dåligt väder får de gå utan. De går inte heller med dom på nätterna utan bara på dagarna. Vill inte ha flughuvorna på dygnet runt då jag vill undvika eventuell skav som kan uppkomma. Vissa nätter kan de ha det, de dör inte av det. Men när jag är hemma så åker de av på natten. Alla hästarna blir också sprayade med Renons flugspray på morgonen. Det hjälper väldigt bra. Använder även Renons flugkräm och smörjer in i ansiktet och neråt mulen. Köpte den för några dagar sedan då Pride har blivit precis knölig i ansiktet av bett. Men när jag använder den här så blir det mycket bättre. På natten går Pride med ett flugtäcke på sig de nätter då det är varmt och skönt. Har vi inte det på så blir hela hästen helt knölig och full av bett. Så det har hon på nätterna, men inte på dagarna då jag vill ha henne lite fri också. Det är också på nätterna hon får mest bett av knott och mygg. På riktigt varma dagar då det är mycket djur på dom så brukar vi ta in dom i stallet så att de får vila lite. I stallet är det svalt och skönt och inga äckliga insekter. Det är allt vi gör för att skydda våra hästar mot flugor och insekter. Det finns ju massvis med olika metoder, men detta funkar bra för oss. Flyweil tycker jag inte om. Ni vet ett pannband med snören på som hänger över ögonen? Nalle hade på sig ett sådant för några år sedan. Han hade då rullat sig och pannbandet hade åkt ner över ögat och sen varit där och skavt. Så när jag tog in honom från hagen så var ögat helt svullet och köttigt.. Nej, jag tycker inte om flyweil när de går i hagen. Ibland kan jag slänga på dom det när jag ska rida för att slippa flugor i ansiktet som kan ta bort koncentrationen från ridningen.

20140709-175937-64777648.jpg

20140709-180007-64807394.jpg

20140709-180044-64844976.jpg

Ryttareliten, avsnitt 2

Hmm.. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Exakt allt borde inte filmas och visas på TV. Ett exempel var ju när Daniel Zetterman skällde och behandlade sin hästskötare som skit. Hon hade tydligen glömt att spola av benen och glömt sätta på en grej hästen skulle ha på sig på ryggen. Daniel blev ju precis galen och ja, jag hade inte velat vara hans hästskötare direkt. Hade aldrig kunnat jobba åt en som behandlade mig så pass dåligt. Sen att ens säga sådana saker när de har ett filmteam där? Jag förstår ingenting ärligt talat. En till grej som jag stör mig på är Charlottes (dressyrryttarens) attityd. Tycker inte att de ger ridsporten rätt intryck för svenska folket. Nja, är väldigt emot det faktiskt. En grej med programmet som är bra är att de följer Lisen och Peder. Så härliga människor och de är så äkta. De är vanliga människor och beter sig som det också. De är en duo som man mer än gärna skulle vilja träffa. Snacka om inspirerande människor! Men SÅÅ fina hästar de har, det är ju inte klokt. Man kan ju i alla fall ha drömmen att komma till den nivån någon dag! :) Ser fram emot nästa veckas avsnitt. Trots lite störningsmoment, haha!

Ponnyridning..

Ja, vart ska vi börja? Ibland mår jag seriöst illa på tävlingar när man ser hur vissa rider sina hästar. Detta gäller enbart ponnytävlingar. Där barn och ungdomar tävlar. Denna typ av ridning jag ska skriva om nu kan uppkomma i alla kategorier. Men mest i A och B.. I de små ryttarnas huvuden så gäller det oftast att vara snabbast och att vinna. De tar till sådana drastiska saker för att vinna och blir ledsna om de inte vinner. Vi säger en 10 åring som sladdar runt på banan och h*n bara sparkar på ponnyn för att det ska gå fortare och för att hon då ska kunna få den där blågula rosetten. Tillslut säger ponnyn emot och stannar. Då blir ryttaren arg, sparkar och slår lite till innan de kommer igen och då brukar de snälla (väldigt snälla) ponnysarna hoppa vidare. Eller en tjej som jag såg på en tävling. Hela grundomgången var felfri och även omhoppningen fram till sista hindret. Hon tar alldeles för konstig sväng och får ingen anridning alls, men hon sparkar och då skuttar ponnyn över så högt den kan. Men den får med sig bommen. Hon sparkar till ponnyn och travar ut. Hoppar av ponnyn och börjar lipa. Ponnyn gick superbra och sen tabbade ryttaren sig på sista hindret. Men ryttaren fick inte rosetten. Så därför får ponnyn skiten och ja, hör ni hur dumt detta är? Eller de som blir så förbannade att de bara ställer in ponnyn i transporten efter tävlingen, utan att ens skritta av eller ta av grejerna. Bara för att de är så arga på ponnyn för de kanske blev uteslutna?! Herregud, en sådan unge borde inte föräldrarna tillåta att tävla. Jag menar, det är ju dom som lastar ur hästen igen. Tar av grejer och skrittar av.. Herregud, borde vi ha åldersgräns på att tävla kanske? Orkar seriöst inte se på mer sådana ungar längre. Som sparkar och drar i sina ponnys.. bara för att vinna.. Nej, jag gillar mer den mogna stilen av ridning. Hoppas detta blir bättre, eller ska jag behöva stå och blunda när vissa rider? Nej tack.. 20130613-154450.jpg

Sto, Hingst eller Valack?

När jag kollar efter hästar så är faktiskt bland det första jag kollar på vilket kön de är. Tycker det har en stor betydelse, oftast spelar personligheten roll i det. Min lista går såhär. Nu är det klart att denna inte är spikad. Möter jag en jättefin valack och älskar den, klart jag skulle köpa den även att det var en valack. Det beror ju på individen. Men generellt gäller denna listan. 1. Sto 2. Valack 3. Hingst Jag föredrar ston för att de har mer temperament. Gillar faktiskt det. Dock kan det vara svårt att knyta ett band med ett sto i början. Men ger man det tid och spenderar mycket tid tillsammans så tror jag att det bandet kan bli extremt starkt. Tror att man får en vän för livet om man har ett sådant band med ett sto. De är så personliga och så känsliga. Sen vet ju alla att stona kan bli lite extrema när de brunstar. Men med min funkar det med B-vitamin. Sen gillar jag ju när de är lite speciella också. Jag vill ha något med en stark egen vilja. Som oftast ston har. Vet många som säger "Aldrig mer ett sto", bara för att de kan vara lite upp och ner i humöret. Medans jag säger "Jag vill ha ett sto!" Men jag är ju jag, lite speciell.. Precis som stona! ;) Efter sto kommer valack. Vet mycket fina valacker som också har temperament och egen vilja. Men jag vet inte, det är inte så svårt att knyta band med en valack. Oftast är de väldigt snälla och lugna. Inte ofta tjuriga.. Detta är ju mina erfarenheter av valacker, men klart att det finns sådana också! Valacker är bra att ha på ridskolor men även tävlingsbanorna. Ofta vill de vara till lags, medans stona ibland trotsar. Men valacker ligger bara precis snäppet under ston. Jag har ju liksom valacker hemma, så har absolut inget emot dom! Diggar de också, bara att det är något extra speciellt med ston. Sist på min lista kommer hingstar. Har ridit hingst så vet hur allt det funkar. Men hingst är absolut inget jag skulle fundera på att köpa. De är ofta oberäkneliga och osmidiga. Även de kommer i trotsåldern och då försöker de ta över ryttaren helt och hållet. Därför måste man alltid vara sträng och skarp. Går den fram 1 steg när du inte vill det, så ska du backa den 2. Nej, sånt vill jag inte hålla på med. Jag vill kunna känna mig säker både hemma i stallet och på tävlingsplats. För om hästen börjar hingsta på tävlingsplats blir det inte kul. Det finns till och med åldersgräns på att leda hingst på tävlingsplats. Det enda positiva med hingst (ur mitt perspektiv) är att de kan avla fram nya föl. Sen är ju hingstar ofta vackra att kolla på och de rör sig väldigt fint. Så utställning, dressyr och högre hoppning är det ju ganska vanligt med hingstar. Men jag skulle själv inte kunna tänka mig en. Men det är ju jag det! Hoppas ni tog det här inlägget på rätt sätt. Jag har inget emot ni som rider hingstar eller ni som inte gillar ston. Tvärtom så är det mer intressant hur olika vi hästmänniskor är, hur olika åsikter vi har och hur olika hästar vi gillar. #Sto 20130621-232356.jpg

Ryttarens form, lika viktig

Har varit en del av hästsporten nu ett tag. Vi är alla så måna om vad våra hästar stoppar i sig, hur de ska tränas för att bli "fit for fight" och hur de ska bygga muskler/gå ner i vikt/gå upp i vikt. Vi tränar hästarnas kondition och lägger ner vår själ i att få de att funka bra. Men hur är det med oss ryttare? Tänker vi på oss själva lika mycket. Jag menar om alla ryttare hade varit lika "fit for fight" som deras hästar, ja herregud.. Då kan man nog förbättra en hel del grejer på tävlingsbanan/träningen. Nu menar jag inte att vi inte ska käka godis och gå ner X antal kilo. Jag pratar inte utseende och inte att få unna sig ibland. Är absolut inget "hälso/träningsfreak". Älskar att sitta i soffan och vräka i mig chips, likadant som Pride älskar att bara stå i boxen och vräka i sig hästgodis. Men det gör hon kanske bara någon gång i månaden och jag gör det betydligt oftare. Jag är som vilken annan tonåring som helst. Dock så älskar jag att träna och känna mig stark. Tycker att springa är väldigt kul. Musik i öronen och sen är det "run Elin, run!" Har även börjat att tycka om styrkeövningar som man kan göra hemma. Såsom plankan, stolen och sneda situps. Tycker sånt är skitkul! Ridningen förbättras enormt om man är vältränad själv. Rätt naturligt att det gör det. För ridning är jobbigt, det vet alla vi ryttare att det är. Men det blir ju extremt mycket roligare att rida om man inte blir helt slut på direkten ;) Jag har kommit i en mycket bättre form sen jag köpte Pride. Hon kräver en annan ridning och jag tränar henne mycket hårdare än vad jag gjorde med Nalle. Vad jag ville säga med det här inlägget var egentligen bara att vi ryttare borde tänka lite mer på oss själva. Och inte bara hästen! Jag vill också påpeka att jag tränar INTE för att jag vill bli smal eller någonting. Jag är nöjd med min vikt, vill bara bli starkare och en superbra kondition! :) DSCN2300

Säkerhetsväst eller inte?

Alla har ju såklart åsikter om detta med säkerhetsväst vid ridning. En del tycker att man endast ska hoppa i det, vissa vill ha det jämt och några vill inte rida med det alls. Själv så har jag alltid och då menar jag alltid, ridit med väst. Tills typ 3 veckor sedan. Men aja, så hela min ridskoletid och hela "Nalletiden" så red jag varenda ridpass med säkerhetsväst. Jag blev ju liksom van vid västen och tyckte nästan att den var skön liksom. Tack vare de mjuka västarna med rutor så har jag alltid ridit med det. Även när jag köpte Pride. Men då var det ju verkligen välbehövligt. Eftersom hon då var galen och lite av en rodeponny ;) Flög ju av några gånger och ja, det kändes helt rätt med säkerhetsväst! Men nu för tiden rider jag inte med väst i dressyren. Jag känner mig såpass säker på Pride nu så att jag har tagit beslutet själv att: Nej nu åker den av.. Utan västen så känns det som att jag kommer ner mer på henne och liksom kommer närmare henne på något sätt. Men det är endast i dressyren jag rider utan väst. I hoppning och uteritt är den på, alltid. Så jag tog alltså av västen för att jag kände att jag kom till en bättre ridning i dressyren utan den. Vet många som rider utan väst för att det är snyggt. Men seriöst, hur tänker folk? Finns de som hoppar utan också. Vilket jag tycker är helt helt fel. Finns ju vissa anledningar att vi juniorer MÅSTE ha det på tävling. Så alla borde tänka lite längre än vad näsan räcker i detta fallet. Ridning är ju trots allt en farlig sport och det kan göra ont utan väst! Just saying ;) Sedan när man rider unghäst så tycker jag också att det är en självklarhet att ha på en väst. Man har ju hört talas om mååånga som skadas när de ska rida in hästar. Där tycker jag att den ska sitta på. Även dressyren i början. Man vet ju liksom inte vad som rör sig inuti en unghästs hjärna. Där kan det nog slå slint ibland ;) Varför jag har på säkerhetsvästen under uteritt är för att ute i skogen kan hästarna bli rädda för exakt vad som helst. Ofta går det mycket fortare ute i skogen och hästarna är mycket mer laddade. Iallafall mina. Det gör ju också extremt mycket ondare att trilla av på asfalten eller en grusväg än ett mjukt ridhus. Nja, där föredrar jag väst iallafall. Sen är ju jag som jag är. Jag störs inte ett dugg av min väst, bara att jag väljer att rida utan i dressyren. En väst måste ju ha rätt passform, vara skön och tillsist vara snygg. Annars är det ju klart att man väljer att hoppa över den ibland. Pride kan vara sjövild ibland, därför är den alltid på! Tycker att många hästmänniskor borde ändra uppfattning lite. Man gör så mycket för att det ska vara snyggt nu för tiden. Man ska hoppa utan väst för att kunna visa upp sin snygga tröja och gärna sätta på hästen så mycket utrustning som möjligt för att det ska vara just snyggt. Asså ja, jag dör lite halvt när jag ser sådana fall.. Jag är en sådan som bara har den utrustning som behövs, klär inte in min häst i massa onödiga grejer för att det ska vara snyggt..  Nja, där går gränsen alltså. Typ som brösta osv osv. Nja, väx upp alla där ute ;) Haha, nejdå gör som ni vill med era ponnys. Bara min åsikt :) Och ja, innan någon tänker att: "what hon har ju martingal på sin ponny?!" Så använder jag den för att hon behöver den och för att hon alltid gått med martingal. That´s it ;)